Kyrkotextil

Åsa Martinsson

En mässhake från Nidarosdomen

Vid en nordisk kyrkotextilkonferens i Trondheim 2003 ställdes kyrkans mässhakar ut i ett av domkyrkans kor. Där fanns också "den gyldene messehakeln", från 1930 med en raffinerad skärning. Modellen ger ett rikt fall, trots att den inte består av så mycket tyg.

Mässhaken har inga axelsömmar så som man sytt mässhakar de senaste 100 åren. Mässhakens sömmar, som ligger mitt fram och mitt bak, döljs av den mönstrade besättningen. Även under de y-formiga besättningarna är det sömmar. Det gör att tygbredden inte behöver vara så stor. Tygets riktning syns tydligt på bilden.

Något liknande har jag aldrig sett! Varken i verkligheten eller i någon litteratur. Varifrån har man fått på 1920-talet fått idén att konstruera mässhaken på det här sättet?

Jag har funderat en hel del över mässhaken från Nidaros. Kan det helt enkelt vara ett missförstånd. Man har tittat på medeltida bilder av präster som bär en klockmässhake. Då ser det ut som om framstycket är V-format. Jämför bilden med St Eligius och ärkebiskops Willigis klockmässhake i Bayerisches Nationalmuseum.

Från något senare tillfälle är de två vita broderade sidenmässhakarna som har samma utformning, men är sydda på "traditionellt" sätt med axelsömmar. Jag är osäker på om de har samma storlek som den äldre förebilden. Uppsatta på en ställning ser de egendomliga ut. På konferensens avslutande mässa användes alla mässhakarna i en "catwalk". Då såg de helt annorlunda ut!


Idén med att lägga mässhakens söm som på "den gyldene messehakeln" har jag använt i två olika uppdrag - Mariamässhaken till Linköpings domkyrka och de fyra mässhakarna till Vårfrukyrkan i Fruängen - Brännkyrka församling. De har dock fått en lite mer rundad form.


november 2013

© Åsa Martinssons textilverkstad